the berg- och dalbana kallad life

Postat den:
Allmänt - 0 kommentarer








Den senaste veckan har bjussat på alla känslor man kan känna ungefär. Jag har varit orimligt trött (som alltid i och för sig), så arg att jag ville slå något, besviken och så himlahimla glad.
 
I söndags blev jag 18 år. Har längtat så länge efter den dagen, att bli vuxen, men när dagen väl kom kände jag mest näeee?! vill inte!!! Som grädde på moset vaknade jag med en ångest som hette duga efter en halvt sömnlös natt, men så ser livets glada resa ut ibland :)))) Blev iallafall väckt av världens bästa vänner vid 05.50 för att åka mot Mount Longonot och vandra upp för kratern och runt och ner och vid halv 3 var vi redo att åka hem igen. Då var jag och alla andra så gott som döda MEN, det var trots allt min födelsedag så jag och min födelsedagskompis Dogge fick med oss några tappra själar ut på en italiensk. SÅ mysigt och jag är så glad att jag fick fira min födelsedag med några kompisar trots den hårda dagen. TACK.
 
Sen kom jag hem, låg i min säng och gjorde något som jag av extrem trötthet verkar ha glömt bort, och så kom mina bästa mysigaste kompisar in och sjöng för mä en gång till, bärandes på EN CHOKLADBOLLSTÅRTA. Mumsimumsimums. Har ju de bästa vännerna ändå.
 
Sista bilden är från idag. Jag & Wilma caught in a moment of pure laughter efter vi vunnit vår andra seriematch. Ren kärlek.